.

Hejhej, nu är jag och Clara och kollar på p97s träning. Vi tänkte gå och köpa lite saker i liljeholmsgallerian men så blev det inte för alla affärerna stängde tidigt. Ikväll ska vi kolla på Jersey shore tillsammans, mys mys :)

Utseende:

Jag är kortare än 160 cm - Nej, men inte mycket längre.

Ibland tycker jag att jag är ful - Oja.
Jag har många ärr - Ett på benet.. några fler små säkert.
Jag blir lätt brun - Ja, men inte överdrivet. Bra pigment för att vara svenne!

Jag skulle vilja att mitt hår var en annan färg - Vill vara blond, kanske lite blondare bara.

Jag har piercingar på andra ställen än i öronen. - Nej, men snart så!

Familj
Jag har svurit åt mina föräldrar. - Yes
Jag har rymt hemifrån. - Med Renée när vi var små! Haha, det var kul.
Jag har blivit utslängd hemifrån. - Nej.. Skulle aldrig mina föräldrar göra hur förjävlig jag en var.
Mina biologiska föräldrar är ihop. - Jaa.

Skola/Jobb

Jag studerar. - Ditt arsle.

Jag har somnat i skolan/på jobbet. - I skolan. Lassebabbel.. haha..

Jag har missat mer än en vecka av skolan. - Ja

Skamligheter

Jag har sagt ”lol” i en riktig diskussion. - Ja, vilken skamlighet.
Jag börjar ännu också gråta av Disney filmer. - Jaaa!!
Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat. - Kan jag inte påståå..
Jag har gråtit av skratt. - Jaaa
Jag har limmat fast min hand i något. - Med Renée. Vi limmade ihop våra fingrar.
Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan. - Yesss
Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats. - Ja, där har vi en skamlighet.

Erfarenheter

Jag har tappat bort mig i min hemstad. - Nej, eller jag brukar inte springa runt själv. Men om jag gjort det skulle jag tappat bort mig upp till 100000%

Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas. - Ja, cycklade i den en gång. cutie!

Jag har tryckt på alla knappar i en hiss. - Aaa
Jag har sparkat en kille mellan benen. - Ja, men fick lite skuldkänslor..

Jag har lekt sanning eller konsekvens. - Jaa
Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet. - Yeepp
Jag har fångat en snöflinga på min tunga. - Yepp

Jag har suttit på ett tak på natten. - Yeeppp

Jag har aprillat någon. - Aa, men inte så lyckade aprilskämt :(

Förhållanden
Jag är singel. - Ja tyvärr
Jag saknar någon just nu. - Nee, inte precis
Jag är rädd för att bli övergiven. - det är väl alla. Av kompisar tänker jag nu då.
Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig. - ja
Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit. - eeh, inte till någon kompis men till en kille kanske.
Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit. - Aa.

Ärlighet
Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra. - Yes.
Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra. - Ja.

Jag har en hemlighet som ingen vet. - Jag kollar på Jersey shore och älskar det hihi. schh!
Jag har fuskat i ett spel. - Jaa.
Jag har struntat i ett prov. - Väntat med det kallar jag det. haha

Dåliga tider

Jag har druckit alkohol. - Mmm.
Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden. - Nejdå
Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det. - ? Vafan hur skulle det gå till?
Jag har gjort mig själv illa med avsikt. - Nej
Jag har vaknat gråtande. - Nej. Men jag vaknade en gång av att jag drömt att jag drunknade så då satte jag mig upp skitsnabbt i sängen och andades jätte snabbt. Det var läskigt

Döden

Jag är rädd för att dö. - Det finns mycket jag fortfarande jag vill göra så drf ja. Men annars Nej.
Jag hatar begravningar - Ja
Jag har sett någon dö. - På film, hihi.
Någon nära till mig har försökt begå självmord. - Inte precis självmord..

Random
Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det. - Jo ja..
Jag har lätt för att öppna mig för nya människor. - Aa det tror jag..
Jag ser på nyheterna. - Nee

Jag sjunger i duschen. - Till och från
Jag är en morgonperson. - Verkligen inte.
Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar  - Nej
Jag är bra på att baka. - Inget att skryta om.
Jag skrattar åt mina egna skämt. - Bara jag som skrattar åt mina skämt haha.
Jag tror på spöken. - För det mesta inte. Men ibland ja. Jag tror lite på demoner och tror alltid att det står en demon vid mina fötter när jag ska sova, men den kan inte göra något om jag inte går in i OBE (out of body experience) men det pallar jag inte förklara om. Men jag är inte rädd för den iaf.

Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet. - Absolut INTEE
Jag är väldigt kittlig. - Nej, nästan inte alls.
Jag är bra på att minnas ansikten. - inte så märkvärdigt duktig.

Jag är bra på att minnas namn. - Ne, inte efter första gången jag träffat någon och verkligen inte i en grupp.

KLAGOROP av Elin.

Oj vad alla vuxna människor klagar. Klagar på att de har det så svårt och att barnen har
det så lätt. Klagar på deras fasansfulla, antilyckliga och olyckssaliga liv.
När man är barn är väl livet en dans på rosor? Man behöver inte ta hand om ett
skit själv. Inte en endaste liten sak. Då kan man bara flyta med i det stora
havet och för guds skull proppa i sig massor av krumilurpiller och önska att
man aldrig blir stor.

Men nu är det min tur att klaga.

Det är ingen dans på rosor. Ibland är det helvetet att vara barn. Att fumla omkring i
ett kallt mörker och bara önska att man hittar det där ljuset någon gång.
Ljuset som alla pratar om att man kommer att hitta någon av de närmsta 15 åren.
Men man är inte ensam i mörkret, bara ibland. Massor av andra barn fumlar lika
blint som en själv i den tjocka dimman. Då är det lätt att slitas med i
strömmen av människor som går åt ett håll. Man följer med. Man tillhör något
tryggt, en enhet. Men det är inte bara att följa med. Man ska kämpa för att
vara någon. Och inte bara vem-som-helst någon utan en någon som passar in. Som
obemärkt passerar ramarna i gruppen för hur man skall vara. Kraven är
finslipade och mer eller mindre så lär man sig att smälta in. Bli omtyckt för
den rollen man kämpat sig till i gruppen.

I enstaka fall finns det dem som går mot strömmen. Som fumlar i mörkret åt det motsatta
hållet. Där är inget säkert. Du kan vinna allt eller gå åt fel håll, förlora.
Förlora ett livsviktigt spel som alla tvingas spela. Då man plötsligt står där
i återvändsgränden med de kroppsvärmda tårarna rinnandes ned för kinderna så
ska man fatta att man är ensam. Och man förtjänar det. Då är det dags att börja
gå tillbaka den långa vägen för att hitta en ny grupp som kanske vill ha
resterna som finns kvar av en. Som kan stärka en och få en att kämpa med
strömmen igen. Ända tills man hittar det. Ljuset som alla talar om.

Jag har en vän. Jag har aldrig sett en människa som kämpar så mycket som hon. För sin sak,
för sitt liv. Hon mejar ned de som kommer i hennes väg och går i just precis
den riktingen hon vill. Hon bildar sin väg. Och den lyser. Hennes väg får mig
att vilja göra saker som ingen annan vågar. De tysta, rädda människorna som
flyger förbi i sina trygga grupper undrar nog vem hon är. Och det är nog tur
att de inte vet det. För om de visste, om de fick känna på den verkligt äkta
gyllene vägen, då skulle alla vilja vara som hon.