Älskar dig!
Jag tänkte ägna ett inlägg till min syster. Min fina älskade storasyster.
Ända sen jag var en liten plutt har jag alltid sett upp till dig, vad du gör, hur du gör det, hur du klär dig, hur du beter dig. Du har alltid varit min stora förebild och idol. Och jag älskar dig så.
Vi har ett specielt band jag inte kan dela med någon annan än dig. Vänner kommer och går men du kommer alltid stanna. Vi har sett varandra växa upp, vi har hjälpt varandra genom hårda tider och skrattat med varandra genom goda tider. Bara vårat blod kan göra oss till syskon, bara döden kan skilja oss åt.
Den här julaftonen gjorde du världens finaste bok till mig, den handlade om oss två. Min favorit dikt som var där var den här:
En natt hade en flicka en dröm. Hon drömde att hon gick längst stranden med sin syster. På himlen träde plötsligt händelser ifrån hennes liv fram. Hon märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter. Det ena spåret var hennes egna och det andra paret var hennes systers. När den sista delen av hennes liv framträdesåg hon tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg hon många under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Hon märkte också att detta inträffade under hennes mest ensamma och svåra perioderav sitt liv. Detta bekymrade henne verkligen och hon frågade sin syster om detta. "Du sa den gången jag föddes att du aldrig skulle överge mig eller svika mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår, jag tvingades gå helt själv. Jag kan inte förstå att du lämnade mig när jag behövde dig som mest!" Hennes syster svarade: "älskade syster, jag älskar dig mest av allt på jorden och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. Jag lovade att aldrig släppa taget om din hand. När du bara såg ett par fotspår i sanden, då bar jag dig."
Du och storebror kunde alltid göra mig så lycklig som liten. När vi åkte i bilen påväg till landet och körde in i en tunnel och vi lekte att det var en drake som slukat oss. Och vid slutet av tunneln skulle vi hugga av den svansen så vi kom ut. Och alla gånger vi bråkat och skrikigt men alltid kommit tillbaka till varandra. Med dig kan jag vara mig själv totalt. Jag älskar när vi pratar ut.
Jag kommer ihåg den gång du kom hem gråtandes och vi satt tillsammans och du berättade om hur din kärlek krossat ditt hjärta. Jag ville så gärna trösta och jag tror att det kanske hjälpte lite med att bara sitta där och lyssna. Käraste syster, bara en glimt i dina ögon kan krossa min sorg. Bara ett leende på dina läppar kan fylla mig med glädje.
Du har hjälpt mig att växa. Du som alltid vågat stå på egna ben. När jag har försökt men fallit har du alltid varit där för att ta emot mig i fallet. Jag ska följa dig genom livet och hjälpa dig med allt, jag ska älska dig tills hjärtat slutat slå, för att du är min alldeles egna syster
Ända sen jag var en liten plutt har jag alltid sett upp till dig, vad du gör, hur du gör det, hur du klär dig, hur du beter dig. Du har alltid varit min stora förebild och idol. Och jag älskar dig så.
Vi har ett specielt band jag inte kan dela med någon annan än dig. Vänner kommer och går men du kommer alltid stanna. Vi har sett varandra växa upp, vi har hjälpt varandra genom hårda tider och skrattat med varandra genom goda tider. Bara vårat blod kan göra oss till syskon, bara döden kan skilja oss åt.
Den här julaftonen gjorde du världens finaste bok till mig, den handlade om oss två. Min favorit dikt som var där var den här:
En natt hade en flicka en dröm. Hon drömde att hon gick längst stranden med sin syster. På himlen träde plötsligt händelser ifrån hennes liv fram. Hon märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter. Det ena spåret var hennes egna och det andra paret var hennes systers. När den sista delen av hennes liv framträdesåg hon tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg hon många under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Hon märkte också att detta inträffade under hennes mest ensamma och svåra perioderav sitt liv. Detta bekymrade henne verkligen och hon frågade sin syster om detta. "Du sa den gången jag föddes att du aldrig skulle överge mig eller svika mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår, jag tvingades gå helt själv. Jag kan inte förstå att du lämnade mig när jag behövde dig som mest!" Hennes syster svarade: "älskade syster, jag älskar dig mest av allt på jorden och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. Jag lovade att aldrig släppa taget om din hand. När du bara såg ett par fotspår i sanden, då bar jag dig."
Du och storebror kunde alltid göra mig så lycklig som liten. När vi åkte i bilen påväg till landet och körde in i en tunnel och vi lekte att det var en drake som slukat oss. Och vid slutet av tunneln skulle vi hugga av den svansen så vi kom ut. Och alla gånger vi bråkat och skrikigt men alltid kommit tillbaka till varandra. Med dig kan jag vara mig själv totalt. Jag älskar när vi pratar ut.
Jag kommer ihåg den gång du kom hem gråtandes och vi satt tillsammans och du berättade om hur din kärlek krossat ditt hjärta. Jag ville så gärna trösta och jag tror att det kanske hjälpte lite med att bara sitta där och lyssna. Käraste syster, bara en glimt i dina ögon kan krossa min sorg. Bara ett leende på dina läppar kan fylla mig med glädje.
Du har hjälpt mig att växa. Du som alltid vågat stå på egna ben. När jag har försökt men fallit har du alltid varit där för att ta emot mig i fallet. Jag ska följa dig genom livet och hjälpa dig med allt, jag ska älska dig tills hjärtat slutat slå, för att du är min alldeles egna syster
Kommentarer
Trackback