Har inte sovit en blund
Idag ska jag på tjejgrupp som jag går på varannan torsdag, det är jätte mysigt. Vi är 13 tjejer som sitter och snackar om olika teman och det känns verkligen som att man får prata av sig och ha folk som lyssnar på en.
.
Lista
Senaste:
Låt du hörde: Som vanligt - Den svenska björnstammen
Film du såg: FUCKING MOCKING JAY YAAA
Mat du åt: Åt två mackor och drack te nyss, innan det lagade Jacob lax och spagetti vilket var skitäckligt haha
Kram: Jacob
Puss: Det ni ;) Nu ska jag dricka lite caffe
Känsla: Oklart.. Saknad och ånger tror jag
Bråk: Bråkar med min syster on the daily bases
Resa: Cypern i somras med Hannah
Glädje: Jag vet inte ens
Längtan: Efter kärlek
Dröm: Jag drömmer oftast sjuka drömmar om ex/killar jag hållt på med, så jag antar att det var något sånt.
Personen du träffade: Hannah, Jacob och Estelle
Person du pratade i telefon med: Claudia
Personen du fick sms av: Estelle, hon kunde inte heller sova </3
Gången du var utomhus: Några timmar sen på väg hem från bion
Gången hela din familj åt middag tillsammans: När vi firade min mami skulle jag tro!
Varning, klago-inlägg
Jag är så skoltrött, jag orkar inte gå upp på morgonen, jag gör inga av uppgifterna jag ska göra, jag hoppar över proven, jag orkar. inte. försöka. Ni 5 (?) personer som troget hänger kvar här på min blogg trots den usla uppdateringen vill säkert inte läsa om hur skoltrött för ni är säkert också skoltrötta. Men det bryr jag mig inte om
Jag har alltid trott att jag inte kan bli stressad, jag har aldrig känt mig dålig för att jag inte är bra i skolan. Men jag börjar märka hur jag under hela min tid i högstadiet och gymnasiumet har jag bara trängt undan dem känslorna och allting börjar bubbla upp nu. Det kryper i min kropp och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte om jag vill sitta, stå, springa, skrika, gråta, skratta. Ibland känns det som att jag ska drunkna. Men jag fortsätter att tränga undan allt. Jag kan inte förmå mig att sätta mig ner och skriva dem förbannade inlämningsuppgifterna. Så fort någon börjar prata om den där uppgiften på 2000 ord som ska vara inne nästa vecka som jag inte ens börjat på så känner jag hur jag börjar drunkna, men jag tar mig upp och försöker att hålla mig kvar vid ytan. Men snart känns det som att jag inte kommer orka mer, och det finns ingen att rädda mig. Det är bara jag.