.

Hej bloggen. Detta känns ovant. Senaste gången jag skrev var för ett år sen. Nu har min bästavän blivit 18 år precis!

Fick någon konstig urge att skriva i bloggen nu på morgonen. Kanske för att jag är inne i en dålig period, kanske för att jag har blivit kär eller något helt annat. Inte vet jag.

 

Jag har i alla fall haft en vemodig morgon, varit väldigt olycklig och sen lycklig. Jag drömde världens jobbigaste dröm inatt. Den handlade om att jag var gravid med min pojkvän. Vi hade fått reda på att det var tvillingar också. Men vi behövde fly från Stockholm för det var inte säkert där längre. Så vi flydde till Skåne (som såg ut som Hawaii i min dröm) men på vägen kom vi ifrån varandra. Jag åkte hem till mina gamla kompisar som bodde där och vart han tog vägen hade jag ingen aning om. Där började ångesten. När jag kom till mina kompisar berättade jag för dem att jag var gravid och visade stolt upp min mage. Alla var så glada för min skull. Men sen började dem två små kropparna flyta omkring i magen och man kunde se dem från utsidan. Mina vänner berättade att dem hade dött och jag har aldrig haft så mycket panik. Jag la mig i fosterställning i ett fönster och bara grät och allt blev svart. Jag vaknade upp (fortfarande i min dröm) och då gjorde jag nånting annat, så jag förstod att det hade gått ett tag. Jag gick till stranden för att leta efter mina föräldrar och hittade dem där solandes. Dem berättade för mig att det hade gått två år. TVÅ ÅR! Jag hade varit så ledsen över mina bebisar att jag inte kunde göra något på två år. Jag fick panik igen. Jag började undra över vart Gulliver var. Då kom han gåendes på stranden och kom fram till oss. Han verkade förvånad att jag var "levande" igen. Han berättade att han hade skaffat en lägenhet där och jobbade som surf instruktör. Varför bodde inte jag med honom... Han hade smsat mina kompisar att ta hand om mig när jag mådde så dåligt men varför tog inte han hand om mig. Allt kändes så jävla sorgligt för ingen hade tagit hand om mig under de där åren. Kände mig övergiven. Så när jag vaknade hade jag kvar den känslan och grät å grät.

 

Sen pratade jag med min syster och mös med henne och min bror. Då blev jag glad igen. Pratade med Gulliver också som var snäll och fin och då kändes det bättre :)

 

Det var helt omöjligt att somna inatt, vilket kanske märktes eftersom det ploppade in 3 inlägg från ingenstans haha. Nu sitter jag i skolan. Äntligen. Har inte varit här på hela veckan. mmhh skoltrött :) 
Idag ska jag på tjejgrupp som jag går på varannan torsdag, det är jätte mysigt. Vi är 13 tjejer som sitter och snackar om olika teman och det känns verkligen som att man får prata av sig och ha folk som lyssnar på en.

Senaste:

Låt du hörde: Som vanligt - Den svenska björnstammen
Film du såg: FUCKING MOCKING JAY YAAA
Mat du åt: Åt två mackor och drack te nyss, innan det lagade Jacob lax och spagetti vilket var skitäckligt haha
Kram: Jacob
Puss: Det ni ;) Nu ska jag dricka lite caffe
Känsla: Oklart.. Saknad och ånger tror jag
Bråk: Bråkar med min syster on the daily bases
Resa: Cypern i somras med Hannah
Glädje: Jag vet inte ens
Längtan: Efter kärlek
Dröm: Jag drömmer oftast sjuka drömmar om ex/killar jag hållt på med, så jag antar att det var något sånt.
Personen du träffade: Hannah, Jacob och Estelle
Person du pratade i telefon med: Claudia
Personen du fick sms av: Estelle, hon kunde inte heller sova </3
Gången du var utomhus: Några timmar sen på väg hem från bion
Gången hela din familj åt middag tillsammans: När vi firade min mami skulle jag tro!

Jag. orkar. inte. mer. 
Jag är så skoltrött, jag orkar inte gå upp på morgonen, jag gör inga av uppgifterna jag ska göra, jag hoppar över proven, jag orkar. inte. försöka. Ni 5 (?) personer som troget hänger kvar här på min blogg trots den usla uppdateringen vill säkert inte läsa om hur skoltrött för ni är säkert också skoltrötta. Men det bryr jag mig inte om

Jag har alltid trott att jag inte kan bli stressad, jag har aldrig känt mig dålig för att jag inte är bra i skolan. Men jag börjar märka hur jag under hela min tid i högstadiet och gymnasiumet har jag bara trängt undan dem känslorna och allting börjar bubbla upp nu. Det kryper i min kropp och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte om jag vill sitta, stå, springa, skrika, gråta, skratta. Ibland känns det som att jag ska drunkna. Men jag fortsätter att tränga undan allt. Jag kan inte förmå mig att sätta mig ner och skriva dem förbannade inlämningsuppgifterna. Så fort någon börjar prata om den där uppgiften på 2000 ord som ska vara inne nästa vecka som jag inte ens börjat på så känner jag hur jag börjar drunkna, men jag tar mig upp och försöker att hålla mig kvar vid ytan. Men snart känns det som att jag inte kommer orka mer, och det finns ingen att rädda mig. Det är bara jag. 

Har fått en jävla massa kommentarer från en liten orre som vill att jag ska blogga så nu gör jag det. Jag gillar den här tröjan men jag vet inte vad jag kan ha den till.