Det var längesen...

Hej bloggen. Detta känns ovant. Senaste gången jag skrev var för ett år sen. Nu har min bästavän blivit 18 år precis!
Fick någon konstig urge att skriva i bloggen nu på morgonen. Kanske för att jag är inne i en dålig period, kanske för att jag har blivit kär eller något helt annat. Inte vet jag.
 
Jag har i alla fall haft en vemodig morgon, varit väldigt olycklig och sen lycklig. Jag drömde världens jobbigaste dröm inatt. Den handlade om att jag var gravid med min pojkvän. Vi hade fått reda på att det var tvillingar också. Men vi behövde fly från Stockholm för det var inte säkert där längre. Så vi flydde till Skåne (som såg ut som Hawaii i min dröm) men på vägen kom vi ifrån varandra. Jag åkte hem till mina gamla kompisar som bodde där och vart han tog vägen hade jag ingen aning om. Där började ångesten. När jag kom till mina kompisar berättade jag för dem att jag var gravid och visade stolt upp min mage. Alla var så glada för min skull. Men sen började dem två små kropparna flyta omkring i magen och man kunde se dem från utsidan. Mina vänner berättade att dem hade dött och jag har aldrig haft så mycket panik. Jag la mig i fosterställning i ett fönster och bara grät och allt blev svart. Jag vaknade upp (fortfarande i min dröm) och då gjorde jag nånting annat, så jag förstod att det hade gått ett tag. Jag gick till stranden för att leta efter mina föräldrar och hittade dem där solandes. Dem berättade för mig att det hade gått två år. TVÅ ÅR! Jag hade varit så ledsen över mina bebisar att jag inte kunde göra något på två år. Jag fick panik igen. Jag började undra över vart Gulliver var. Då kom han gåendes på stranden och kom fram till oss. Han verkade förvånad att jag var "levande" igen. Han berättade att han hade skaffat en lägenhet där och jobbade som surf instruktör. Varför bodde inte jag med honom... Han hade smsat mina kompisar att ta hand om mig när jag mådde så dåligt men varför tog inte han hand om mig. Allt kändes så jävla sorgligt för ingen hade tagit hand om mig under de där åren. Kände mig övergiven. Så när jag vaknade hade jag kvar den känslan och grät å grät.
 
Sen pratade jag med min syster och mös med henne och min bror. Då blev jag glad igen. Pratade med Gulliver också som var snäll och fin och då kändes det bättre :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design av Tasnim
Headerbild från WallpapersWide